Wincester

Årets winsu/ vuoden winsu: Mikael Åberg

Mestarit 2022-2023

Vuoden Wincu 2021-2022 Cenk Ozkan
Onnea Centti

Wincu mera mål Atlas mindre mål

Ei oltu uimassa, vaan hakemassa poika kotiin

https://www.facebook.com/428491097204289/posts/3020485191338187/

Raskain sydämmin olemme ottaneet vastaan uutisen rakkaan managerin, valmentajan, huoltajan, joukkueenjohtajan, pelikaverin ja ystävän Jaakko Jaska Åkerlundin poismenosta. "Kyssin fittan kunder o hörin på" Ikuisilla käsipallokentillä on nyt tolppien välissä kova veskari.

RIDDARNAS HÖGHÖJDSLÄGER

Det hände sig vid den tiden att Wincesters stolta och tappra krigare hade sopat allt motstånd med banan. Då det inte fanns något kvar att sopa drog sig den nuförtiden himmelsblåa armadan tillbaka för att se över situationen. Detta är vad som då hände:
Då pandemin tog fart tog riddarnas fart slut. Men bara tillfälligt. Hjärntrusten beslöt efter bara några sekunders övervägande att en framtidspalaver var av nöden. En palaver som deltagarna deltog i från sina respektive baracker, som sig bör, i tidens anda. Eftersom himmelsblåa krigare är till för slag på fältet och inte på soffan gick det hela som man kunde förvänta sig: en sällsynt skådad yrsel. Efter diverse tekniska missöden som här inte kan nämnas av rädsla för repressalier från förbundsnivå, fick man till slt ordning på sladdarna. Kapten Sveholm inledde med ett anförande som varade i blyga fyrtioåtta timmar. De övriga deltagarna hölls vakna av en väl tilltagen dos lim som var och en hade skrapat ihop från baksidan av gamla glansbilder. Den stolta kaptenen tyckte att man fortast möjligast skulle inleda förberedelserna för nästa säsong, som enligt regeringens plan kommer att inledas fittit snart, det vill säga hösten 2024. Kumpanerna Ek (för oinvigda Sika-Ek och Ronny Ek) talade i munnen på varandra så det Ekade. JJ (Jäähy Julius) talade i mikrofon vilket gjorde slt på all annan konversation. Då han kom till det viktigaste hade de andra dragit ur sladden. Det var som sagt väldigt yrt men på något underligt sätt beslöts det ändå att det första av tjugofyra höghöjds läger skulle inledas redan nästa morgon. Ingen tid fanns att förlora ansågs det.
Följande morgon låg de höga höjderna höljda i dis och dimman låg tjock. En skara himmelsblå soldater stod samlade med två meters mellanrum. De välbekanta korv-ropen skallade bland kullarna då korvgubben kom släpandes på sin mobila kiosk. Till hans förtret hade hjärntrusten bestämt att hans närvaro var obligatorisk på samtliga höghöjdsläger och att korvarna gjorde nytta enbart om de serverades från den högsta toppen. Sika-Ek tyckte att det var toppen. De andra hade dimmiga minnen om att det hela var hans förslag. Det rådde en del oklarheter om vilka träningsmetoder som skulle tillämpas så man tog det säkra för det osäkra och inledde med att röka ogräs, byta glansbilder (med och utan lim) och sjunga lovsånger för att sedan gå över till att peka på omgivningarna, äta korv och göra upp en preliminär spelplan inför nästa fittit viktiga match mot Hökarna som man bara hade spelat mot 241 gånger tidigare och därför var lite osäker på hurdant motstånd man kunde tänkas stöta på. Det som Pilot-Snobi ville föra fram var att soldater som krigar i främsta linjen ofta dör, vilket skulle betyda att flertalet krigare inte skulle finnas i livet inför matchen mot Hökarna och att man därför inte kunde göra upp taktiken. Det insågs allmänt att det var ett fåfängt försök att slippa delta i en taktikpalaver vars innehåll kunde vara nog så komplicerat. Samtidigt förklarades det tålmodigt att det hela var en omöjlighet eftersom riddare av den himmelsblåa dressen alltid, i alla väder, i alla tider kunde anses vara odödliga. Så länge man åt korv. Herr Bruncrona skakade på huvudet så han fick huvudvärk men det gick över när han åt mera korv, serverad från högsta toppen. Någon tänjde, vi berättar inte vem. Plötsligt avbröts all aktivitet då ett oherrans oväsen hördes. Det var publikhavet som närmade sig, alla med två meters mellanrum och i tiopersoners grupper. De stolta krigarnas hemmapublik hade inte övergett dem och kullarna och dalarna fylldes till bristningsgränsen av supporters som ville se sina idoler plantera krukväxter, röka, kröka, r***a och dunka varandra i ryggen. Mål-Keni som hade fått nog av allt rökande sökte upp två träd som kunde fungera som mål. Då han nöjd hittat vad han sökte inflikade lillabror Jocke att det nog kunde vara mer än trettio centimeter mellan träden. Keni hörde inte på det örat. Inte på det andra heller, vilket kunde te sig lite märkligt. Men det var det ingen som märkte eftersom de övriga ljusblå hjältarna stod och skrev autografer i hundratal (i grupper på tio med två meters mellanrum). Då publiken äntligen hade lugnat sig (man hade övervägt att tillkalla militären för att få ordning på oroligheterna) tyckte Kapten Sveholm att det fick räcka för dagen. Man skulle inte ta ut sig i onödan förde han fram i ett kort fyra timmars anförande även om nästa match var fittit viktig, men inte skulle spelas på de närmaste fyra åren. Då kumpanerna Ek fick mun tur vid solnedgången var den fittit viktiga matchen redan fyra timmar närmare och de ansågs allmänt att det var hög tid att börja förbereda sig. Alla tilldelades som uppgift att samla tankarna och göra visuella genidrag inför den kommande kampen. Då det var gjort samlade man alla tankar på hög men oturligt nog var det någon som steg i högen och tankarna försvann in i dimman. Herr Bruncrona ville ringa till hittegods byrån men det blev ogjort eftersom folk misstänkte att tankarna inte skulle hittas, i synnerhet inte om de blandats bort med borttappade verb, adjektiv och trosbekännelser.
Dåliga nyheter sprider sig som alla vet snabbt. För Hökarna och de andra kommande motståndarna var de himmelsblåa krigarnas höghöjdsläger mycket dåliga nyheter. Därför tog det inte länge innan sjuhundratvå tv-kanaler och niohundratrettiofem lokaltidningar dök upp för att intervjua de hårt tränande hjältarna. Korvgubben hade försvunnit eftersom hans korvlager sålt slt sedan urminnes tider vilket resulterade i gråt och tandagnisslan. Då vårens första höghöjdsläger led mot sitt slt endast två dygn efter att det inletts märkte folkmassorna hur dimman började skingras och solens första strålar lysa upp krigarnas fagra anleten. Men då Kapten Sveholm bestämde att det skulle hållas ett avslutningsmöte insåg de flesta inblandade att den hårda träningen inte skulle ta slt förrän alla fått säga sin åsikt, vilket kunde ta tid eftersom de flesta inte hade en aning om vad det talades om. Helt som i diverse paus palaver. Snobi såg ett flygplan på himlen och hans ögon tårades, vilket enligt vissa berodde på skogsbränder i närheten. Men det gick inte att bekräfta på grund av röken och dimman. Då tårarna torkat tyckte någon att det var dags att säga något. Något sades också av någon men ingen minns vad och av vem.
Svetten lackade då Micke höjde ett finger i luften som tecken på att det var dags att byta spår. Sagt och gjort, han bytte spår och försvann in i skogen. Kumpanerna Ek tittade förbryllat på varandra vilket på intet sätt underlättade bytet av spår. Så var han spårlöst försvunnen den gode Micke. Så kan det gå sa JJ med barsk stämma samtidigt som han till sin förtjusning hittade sina försvunna tepåsar innehållande blommor, bin och varm luft. De andra tittade avundsjukt på men lagandan infann sig då man började hoppa ruta och dansa ringlekar, vilket enligt de rutinerade rävarna var bästa sortens förberedelse förutsatt att man gjorde båda samtidigt. Därefter följde en intensiv stund av kirkonrotta vilket resulterade i att bröderna Wikström inte mera hittades. Någon elak jävel påstod att det inte var någon förlust, men denna straffades omedelbart med att fråntas allt sitt lim, gräs, glansbilder och därmed också allt självförtroende och självkänsla. Vilket fruktansvärt öde att gå till mötes. Hjärntrusten kände ingen pardon, vilket närmast berodde på obefintliga kunskaper i franska. TV- stationerna inkallade diverse experter som visste ifall riddare med en sådan skamfläck på skölden någon gång skulle kunna dra sitt strå till stacken. Den allmänna uppfattningen var att det skulle komma att bero på mängden korv. Grillad eller kokt? Ytterligare experter kallades in men det var en hemlighet den försvunna korvgubben skulle ta med sig i graven. Någon undrade försynt om han redan kunde tänkas ligga där, men Hjärntrusten satte genast stopp för ett sådant elakt rykte. Det skulle enbart försvaga dem i kommande motståndares ögon. Alla visste hur viktig korvförsäljningen var, även om riddarna själva var dimmigt medvetna om att ingenting gick upp mot en omgång lim, gräs och genuint genomförda ringlekar.
Utmattade men vältränade började den ena efter den andra himmelsblå soldaten ta sig igenom folkmassan och hemåt för att enligt bästa förmåga förbereda sig för nästa höghöjdsläger som alla visste att skulle vara fittit viktigt och fittit snart.

Omtöcknad.

Poika saunoo