Ersatz

Missa inte Cecilia Edefalk i Sverige Live, om dokumentären ”Jag är inte här, jag drömmer” och sin bok ”Mina ord”. Länk i kommentaren.

(Nästan) direkt från tryck:

Ilja Leonard Pfeijffer, »Grand Hotel Europa«
Övers. Joakim Sundström, omslag Stephan Vanfleteren

»[Grand Hotel Europa] för tankarna till Nabokov, Tom Wolfe, Baudrillard, Umberto Eco, Wes Anderson… En roman med obändig livsglädje.«
Rand Richards Cooper, The New York Times Book Review

Författaren tar in på det anrika men förfallna Grand Hotel Europa för att begrunda vad som gick fel med Clio, kvinnan han mötte i Genua och senare levde ihop med i Venedig. Medan han skriver fram berättelsen om kärlek i massturismens tid, om resorna till Malta, Palmaria, Portovenere och Cinque Terre och jakten på Caravaggios sista målning, dras han allt djupare in i hotellets egna gåtor. Han fängslas av de andra gästerna, som tycks ha dröjt sig kvar från en elegantare epok, samtidigt som förändringens vind börjar svepa också genom dessa till synes tidlösa rum, sedan verksamheten tagits över av herr Wang.

»Grand Hotel Europa« är Ilja Leonard Pfeijffers stora roman om den gamla kontinenten, där det förflutna är så överväldigande att framtiden inte längre ryms, och där det enda realistiska framtidsperspektivet tycks vara exploateringen av just det förflutna. Det är en teatralisk, lärd och lyrisk bok om europeisk identitet, nostalgi och slutet på en epok.

Poeten och författaren Ilja Leonard Pfeijffer (född 1968 i Rijswijk, Nederländerna), en av den samtida litteraturens mest egensinniga mästare, har gjort sig ett namn med ett fyrtiotal böcker, däribland de prisbelönta klassikerna »La Superba« (utkommer på Ersatz 2027) och »Idyllen«, den kompromisslösa »Breven från Genua« och den filosofiska kärleksromanen »Peachez, en romans«, som redan vid utgivningen utnämndes till årets bok. Han lever och verkar i Genua. »Grand Hotel Europa« är hans första roman i svensk översättning.

Till tryck:

Viktoria Amelina, »Dom hittar hem«
Övers. Sofia Uggla, omslag Studio Liljemärker

Av författaren till »Se kvinnorna se kriget« (Ersatz 2025)

I en gammal lägenhet i Lviv flätas tre generationers liv samman: en före detta sovjet­överste, hans döttrar, barnbarn – och en pudel vid namn Dom, som ser mer än någon annan. Genom hundens blick framträder en stad och en familj som bär på flera lager av historia: krig, fördrivningar och omvälvningar. Väggarna viskar om dem som bodde där förut, på ett språk som ingen längre riktigt minns.

Med stillsam humor och djup medkänsla berättar Viktoria Amelina om människor som försöker hitta ett hem i ett land som ständigt förändras.

Viktoria Amelina (1986–2023), ukrainsk författare och utredare av krigsbrott. Efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022 engagerade hon sig i dokumentationen av krigsbrott och började skriva Se kvinnorna se kriget (Ersatz 2025), en delvis självbiografisk bok och ett porträtt av kvinnor som i likhet med henne själv reste runt i Ukraina och dokumenterade krigsbrott. Hon avled efter en rysk missilattack mot en pizzeria i Kramatorsk, i juli 2023, och tilldelades postumt International Publishers Associations (IPA) Prix Voltaire Special Award 2024.

Medfinansieras av EU.

Till tryck:

Madame Nielsen, »Lamento«
Övers. Jonas Rasmussen, omslag Studio Liljemärker

»Åh, vad jag älskade honom. Och sedan hatade jag honom. Men inte ännu. Nu dansar vi bara.«

Det börjar med en katastrofal brand i en förort till Paris – eller mycket tidigare, med en poesiuppläsning i Köpenhamn och ung förälskelse. En mor skriver det hon inte kan berätta för sitt barn om en kärlek som skulle räcka livet ut. Minnen från Provence, Paris, Köpenhamn och Afrika färgas av ömhet och rå självanklagelse, sval filosofi och kroppslighet, en sorgesång över svunnen kärlek, bittra svek och tidens obönhörliga gång. När elden brunnit ut återstår frågan: hur blir kärlek till hat?

Madame Nielsen, f. 1963, är dansk författare, performancekonstnär och musiker, bosatt i Köpenhamn. Bland hennes romaner märks »Den ändlösa sommaren« (2014) och »The Monster« (2018). Hennes senaste bok, »Dødebogsblade« (2024), nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Direkt från tryckeriet:

Roman Badanin & Michail Rubin, »Tsaren i egen hög person«
Övers. Ola Wallin, omslag Ersatz

»Mannen i Kreml kommer att bli rasande över utgivningen av denna bok. En liten men njutbar seger.« – Liza Alexandrova-Zorina, Svenska Dagbladet

I »Tsaren i egen hög person« skildrar de prisbelönta grävande journalisterna Roman ­Badanin och Michail Rubin den politiska mytmaskin som i decennier har framställt Vladimir Putin som en historiskt ödesbestämd gestalt. Här framträder Putin inte som en demonisk ideolog eller ett gåtfullt mysterium, utan som något mer prosaiskt och mycket farligare: en korrumperad tjekist utan fasta övertygelser, driven av ett begär efter rikedom, kontroll och s*x. Med hjälp av ett unikt intervju- och arkivmaterial avslöjas hur den officiella bilden av presidenten har konstruerats, redigerats och ­förfalskats. Samtidigt tar en annan historia form: berättelsen om en maffiastat där härskaren, hans familj och hov berikar sig genom en svindlande plundring av Rysslands tillgångar.
Det yttersta tabut visar sig vara det hemliga privatlivet, men just där finns nyckeln till korruptionens infrastruktur. »Tsaren i egen hög person« kan läsas som en true crime om hovet kring tsar Putin och den totalitära stat som växer fram när makten blir ett familjeföretag.

Borås Tidning recenserar ”Allt jag fruktar har redan hänt” av Wencke Mühleisen (övers. Georg Bengtsson):

»Det är svårt att tänka sig en mer inspirerande förebild än denna brutna kvinna, som så frimodigt håller fast vid drömmen om en till kyss, en till kärleksnatt, en till man.«

Sara Martinsson

Georgi Gospodinov tilldelas Premio de la Crítica (spanska kritikerpriset) för bästa utländska bok 2025: ”Trädgårdsmästaren och döden”.

SvD tipsar om Stockholms litteraturmässa som går av stapeln i helgen. Bland gästerna: Cecilia Edefalk, Georgi Gospodinov och Wencke Mühleisen. Intressanta samtal väntar!

Till tryck:
Ilja Leonard Pfeijffer, »Grand Hotel Europa«
Övers. från nederländska Joakim Sundström, omslag Stephan Vanfleteren

Författaren tar in på det anrika men förfallna Grand ­Hotel Europa för att begrunda vad som gick fel med Clio, kvinnan han mötte i Genua och senare levde ihop med i Venedig. Medan han skriver fram berättelsen om kärlek i massturismens tid, om resorna till Malta, Palmaria, Porto­venere och Cinque Terre och jakten på Caravaggios sista målning, dras han allt djupare in i hotellets egna gåtor. Han fängslas av de andra gästerna, som tycks ha dröjt sig kvar från en elegantare epok, samtidigt som förändringens vind börjar svepa också genom dessa till synes tidlösa rum sedan verk­samheten tagits över av herr Wang.
»Grand Hotel Europa« är Ilja Leonard Pfeijffers stora roman om den gamla kontinenten, där det förflutna är så överväldigande att framtiden inte längre ryms, och där det enda realistiska framtidsperspektivet tycks vara exploateringen av just det förflutna. Det är en teatralisk, lärd och lyrisk bok om europeisk identitet, nostalgi och slutet på en epok.

»[Grand Hotel Europa] för tankarna till Nabokov, Tom Wolfe, Baudrillard, Umberto Eco, Wes Anderson … En roman med oförbätterlig livsglädje.«

Rand Richards Cooper, The New York Times Book Review

Till tryck:
Roman Badanin & Michail Rubin, »Tsaren i egen hög person«
Övers. Ola Wallin, omslag Ersatz

»Mannen i Kreml kommer att bli rasande över utgivningen av denna bok. En liten men njutbar seger.« – Liza Alexandrova-Zorina, Svenska Dagbladet

I »Tsaren i egen hög person« skildrar de prisbelönta grävande journalisterna Roman ­Badanin och Michail Rubin den politiska mytmaskin som i decennier har framställt Vladimir Putin som en historiskt ödesbestämd gestalt. Här framträder Putin inte som en demonisk ideolog eller ett gåtfullt mysterium, utan som något mer prosaiskt och mycket farligare: en korrumperad tjekist utan fasta övertygelser, driven av ett begär efter rikedom, kontroll och s*x. Med hjälp av ett unikt intervju- och arkivmaterial avslöjas hur den officiella bilden av presidenten har konstruerats, redigerats och ­förfalskats. Samtidigt tar en annan historia form: berättelsen om en maffiastat där härskaren, hans familj och hov berikar sig genom en svindlande plundring av Rysslands tillgångar.
Det yttersta tabut visar sig vara det hemliga privatlivet, men just där finns nyckeln till korruptionens infrastruktur. »Tsaren i egen hög person« kan läsas som en true crime om hovet kring tsar Putin och den totalitära stat som växer fram när makten blir ett familjeföretag.

Yukiko Duke läser »Allt jag fruktar har redan hänt« (övers. Georg Bengtsson) av Wencke Mühleisen:

»Norska Wencke Mühleisen skriver ömsint och varmt om sin tilltufsade huvudperson och hennes försök att återfinna fotfästet i tillvaron.«

Yukiko Duke, Vi läser