J Riwers

Att vara offer för omständigheterna gör sällan någon skillnad. Vi utsätts dagligen för påfrestningar utifrån. Där och då har vi alla ett val, ett val att välja hur vi bemöter dessa utmaningar ❤️

Jag var ordförande i offerkoftornas förening i många år. Det var väldigt synd om mig, det som hände mig berodde på andra. Att jag själv hade ett eget ansvar tycktes gå mig obemärkt förbi. Mina stackars partners, vänner och familj fick nog bära mycket av mitt skit 🕺

Vi går alla igenom saker som påverkar oss på allehanda sätt. Hur vi bemöter det gör skillnaden. Vilket mindset vi har där och då. Ska jag bemöta det som ett offer? Skjuta ifrån mig allt ansvar? Eller äger jag det och eventuellt ber om ursäkt (såklart utifrån vad som har hänt)

Det finns något oerhört stärkande i att äga sitt, ta ansvar och sen göra rätt för sig ❤️

Idag är jag glad att kunna stå med mössan i hand och be om ursäkt om det behövs. Vi är ju trots allt mänskliga. Vi gör misstag, vi gör "fel" och ibland är vi helt enkelt uppe i vårt eget huvud.

Och vet ni? Det är helt OKEJ ❤️❤️💯🔥. Det är hur vi hanterar det efteråt som gör skillnad.
När du äger ditt och tar ansvar så respekterar människor dig på ett helt annat sätt.

Låt oss vara lite mer mänskliga. Göra lite mer "fel". Låta en och en annan groda hoppa ur munnen, bete oss lite knasigt och ibland bara kaosa.

Ja mina vänner....ni fick ta del av lite söndagstankar ❤️❤️💯

Mycket värme och kärlek till er alla ❤️💓

Det är så fascinerande hur vi många gånger gör det så svårt för oss själva. Vi stångar oss blodiga för att uppnå våra mål, nå destinationen för att sedan uppleva.....ingenting egentligen.

Där tar det slut. Vi är slt som artister. Energin tar slut.

Om vi tittar på energi, kvantfysiken och alla dess lagar, så har vi allt vi behöver för att nå våra mål redan. Enligt Vadim Zelands läror om energetiska principer så har vi flera parallella liv samtidigt som vi kan "ratta" in oss på.

Men vi kämpar, gör det svårt, vill kontrollera (inklusive jag).

Det paradoxala i detta är att det blir svårare och ger mindre utdelning ju mer jag strävar emot. De gånger jag faktiskt litar på processen och har tillit, så händer det grejor i livet. På alla plan. Det är sjukt svårt och lättare sagt än gjort.
Baby steps tänker jag. Baby steps.

Jag har skapat lite slides och sammanfattat hans tes ovan.
Det är tankeväckande tycker jag 🥰❤️

Med värme Jimmie ❤️❤️🙏

Ibland tar livet med oss på vägar och omvägar vi inte räknat med. Hinder som uppstår, situationer vi inte är beredda på överhuvudtaget.

Många gånger kan jag känna en sjuk irritation över denna situation, bli frustrerad och bara vilja komma vidare. MEN, denna situation är just den del av det vi kallar för livet.

Vi behöver motgångar för att uppskatta medgång. Mörker för att uppskatta ljus. Ledsamhet för att uppskatta glädje osv.

Motsatserna skapar en referenspunkt. En gemensam grund att utgå ifrån. Precis som inom el så är jord en referenspunkt.

I detta fall är motsatsen vår jord, vår referenspunkt.

Som denna situation ovan. Jag skulle öppna en flaska vin 🍷. Sugen som fan på denna lilla slurk....då inser jag att vinöppnaren är spårlöst försvunnen.
Irriterad som fasen letar jag runt överallt.

Tillslut fick jag ta till ett McGyver trix. Det gick! Det blev vin 🍷 😅🙏. Precis så fungerar livet i mångt och mycket också.

Vi stöter på patrull, men vi hittar som oftast en väg runt. För det är en del av livet. Resan är livet och vi vet ju alla vad som kan gå fel på en resa 😅. Resväskan försvinner på flygplatsen, du glömmer passet hemma, stängde jag av kaffebryggaren hemma? Växlade jag rätt valuta?

Det är det som är charmen i slutänden. ❤️❤️🙏.

Det är inte kul just där och då, men efteråt är det ett fint minne som vi kan skratta åt.

Så skål och god helg kära följare 🥰❤️❤️❤️❤️

Mycket värme och kärlek Jimmie

När jag klev in i 2025 trodde jag att det skulle vara ett år i happy clappys tecken, ett år fyllt av skoj. Det visade sig vara ett läromästarens år. Ett år av stormiga känslor, rädslor och gammalt som ska upp till ytan. 🤸

Det jag glatt fått uppleva är hur jag mött dessa känslor och motgångar. En mer mogen och grundad Jimmie har kunnat ta plats och formas. Utan dessa motgångar och lärdomar, vem hade jag varit då?

Det är många gånger lätt att tycka synd om sig själv, försätta sig i en offerroll och skjuta ifrån sig allt ansvar.
Men det är här det blir så spännande. För i motståndet, i motgångarna växer vi och det är där vi sedan stolta kan se tillbaka på vad vi har åstadkommit ❤️

Precis som på gymmet så växer våra muskler när vi utsätter dem för motstånd och anspänning 💪

Det har också blivit väldigt tydligt med vad jag vill stänga dörren om, vad jag vill lämna bakom mig. Det gör att jag kan gå in i det nya året med en ny klar energi. En riktning framåt och med en inre beslutsamhet ❤️

Det gamla skräpet, rädslorna, dramat och allt som ej tjänar mig, lämnar jag på andra sidan dörren 😈.

Nu bjuder jag in till kärlek, liv och njutning ❤️❤️

Varför nöja sig? Varför leva ett halvt liv? Jag vill ha allt, jag förtjänar allt ❤️.

Jag önskar er alla en fantastisk fredag i kärlekens tecken ❤️

/ Mycket värme och kärlek Jimmie ❤️❤️

God morgon ❤️

Det har varit en helg i stillhet. En stillhet min kropp behövde.

Jag ser det som en reset, att jag gav min kropp möjligheten att kalibrera om, eller snarare kalibrera ohm, för det var i stort motstånd.

Saker blev inte som planerat, jag slogs med mig själv och mitt inre. Men det var precis det här min kropp behövde.

Jag slås ofta av hur klok min kropp är, den vet precis. När jag inte lyssnar så säger den till, eller så hjälper universum till att styra allting rätt. Att skapa rätt hinder eller förutsättningar.

Jag möter denna vecka med en ny energi, intention och en större förståelse och kärlek för mig själv ❤️❤️

/ Mycket värme och kärlek från mig Jimmie till er ❤️❤️

Månens Ljus 🌕

Månens ljus lyser upp min väg framåt. Mörkret slukas av det starka skenet och skogens kronor blottas i det starka ljuset.

Elbelysningen i skogen har åter slocknat och återgått till sitt tidigare skede. Allt är som det ska. Det är mörkt.

Den kyliga höstluften smeker min hud när jag sakta vandrar fram på skogsstigen i det kolsvarta mörkret. Här och var hör jag knakande grenar och ljud från de djur som gömmer sig i mörkret, långt där inne.

Varje steg, varje andetag gör mig uppmärksam på tystnaden omkring mig. Löven som förflyttar sig på marken när mina skor trampar fram, småsten som flyr i panik och en och annan pinne som förflyttar sig när jag snabbt och kontrollerat far fram.

Det konstanta mörkret och tystnaden för mig närmre mig själv, närmre Jimmie, närmre min kärna.
Mörkret och tystnaden är inte läskig, den är läkande för mig.

Hjärtat slår i en jämn rytm, blodet pumpar i mina ådror och en och annan svettpärla träder fram i pannan under mösskanten.

Livet inom mig återvänder, kroppen vaknar till, positiva tankar rusar inom mig. Allt är möjligt.

Jag går den sista biten fram till min bil. Sätter mig och kör hemåt, känslan i kroppen är euforisk. Nu kan dagen börja.

45 jordsnurr idag ❤️❤️

Det är märkligt. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag att fylla år. De flesta fungerar tvärtom. De senaste åren har jag tagit semester varje födelsedag, jag går på spa, massage, healing osv. Jag firar mig själv och min dag.
Denna dag äger jag. Vad vill JAG göra ❤️

Min fokus på hälsan bli större och större för varje år. Mitt tänk är lite som Benjamin Buttons. Intentionen är att om fem år när jag fyller 50, då ska jag vara i min bästa form någonsin.

Jag jobbar holistiskt, både fysiskt, psykiskt och energimässigt. Jag älskar livet. Jag älskar alla möjligheter livet erbjuder och framförallt så älskar jag mig själv ❤️.

Så tammefasen.....stort grattis Jimmie på din dag. Du är helt amazing 😘❤️❤️🔥. (Jag avsäger mig Jantelagen 😉)

#45 **kjante